Nu på morgonen har jag legat och fundera en hel del igen. Vem är det mest synd om? Den som aldrig levt i verkligheten eller den som alltid lever i verkligheten?
Tänk dig den personen som aldrig i sitt liv haft "tid" eller vänner att leva utanför verkligheten tillsammans med. Som alltid varit tvungen att leva i verkligheten och se problemen som finns överallt. Att alltid ha fått agera vuxet. Men den personen har iallafall inte bråkat för småsaker, stört sig på den som inte tycker som en själv osv.
Eller tänk dig den som alltid levt utanför verkligheten och folket runt en förväntar sig att den människan alltid ska förbli utanför. Tänk dig att hela tiden bråka om småsaker och kanske måsta välja sida i någon annans bråk fast man inte vill.. Men på ett sätt måste det vara skönt att kunna släppa ens problem för nuet och skriva I loooove you till sin kompis för att den inte ska förstå vad du egenteligen känner.
Ja så vem är det egenteligen mest synd om? Det som alltid måste leva i verkligenheten eller den som aldrig gör det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar