Trang pratade länge om att jag borde gifta mig med "grabben". Jag och Grabben skämtade mycket om att vi skulle gifta oss också. Vi skulle ha 18 barn och han skulle ta hand om dom alla. Trang och de andra i deras familj tyckte att det skulle bli jätte bra. Nu är han i Vietnam och friar med en tjej. Jag har min älskade underbara karl och då säger Trang: vad ska grabben nu säga när han kommer hem? Han kommer bli så olycklig när du har skaffat pojkvän.
Men jag och grabben är skapta för varandra men mer som stöttepelare än partners. Vi är ändå tajta, han har till och bjudit in mig på sitt bröllop om det blir av. Så då ska jag flyga ner till Vietnam och fira hans lycka.
Anledningen till att jag idag skriver det här är för att han kommer hem om några dagar och då ska alla få se att han kommer glädjas med mig och inte bli olycklig. Det är nog snarare alla andra runt oss som blir olyckliga. Det är dom som vill se oss tillsammans men inte vi själva. Utan kärlek fungerar det ju inte. Men än är inte livet slut så ni kan ju fortsätta hålla tummarna om ni känner för det.
vem vill ha dig? inte ens om du vore den sista apan på jorden
SvaraRaderaTrodde inte att någon läste så här gamla blogginlägg. Trodde det fanns bättre saker att göra, men jag gillar att du uppskattar det jag skriver och att det berör dig :) Du har ett väldigt vackert namn förken Anonym. Vänliga Hälsningar Sandra
RaderaDet låter som att du försöker sno ens tjejs kille.håller inte tummarna för det.Det är verkligen taskigt att göra :( Hoppast du tänker om
SvaraRaderaJag har som jag skriver inget intresse av Grabben som annat än kompis, han är en världens goaste killar och jag är så lycklig att han träffat sig en tjej där nere i Vietnam. Den dagen han gifter sig ska jag vara där och fira hans lycka, för han förtjänar verkligen det här. Han verkar så mycket gladare och piggare än innan och det glädjer mig och dom flesta runt honom. Jag tackar igen för din kommentar och för att du skriver som att du bryr dig om mig och Grabben, det är vekligen fint gjort. Vänliga hälsningar Sandra
Radera