Medmänniska

Igår var jag och Petra ute på en ragg med bilen, när vi plötsligt ser en karl sitta på backen brevid ett barn som ligger helt orörlig. Vår tanke var att pojken trillat och slagit huvudet så han var medvetslös eller avsvimmad. Medmänniskor som vi är stannar vi för att se om vi kunde hjälpa till med något. Det visade sig att pojken var vid medvetande och inte hade varit avsvimmad, men han hade slagit i svanskotan rätt rejält. Det stannade en till bil som trodde att vi kört på pojken, men konstaterade snabbt att vi också "bara" stannat för att se om vi kunde hjälpa till med något. Pojken reste sig upp ganska fort, så han verkade vara okej. Pappan tackade oss flera gånger för vår omtanke och sa att fler människor borde vara som oss. Vi däremot tyckte inte att vi gjort något speciellt, vi gjorde bara det vi vill att andra ska göra om vi hamnar i en olycka. Men i dagens samhälle är många rädda för att hjälpa till om något hänt. Ibland räcker det lilla som vad vi gjorde igår, att stanna och kolla om dom var okej. Dom få som vågar rycka in hamnar allt oftare i trubbel med försäkringsbolag osv. Jag vet inte om ni minns taxiföraren som stannade och lät personerna som krockat sitta i hans taxibil? Han som fick taket uppklippt och inte ett öre av försäkringsbolaget eftersom det inte var hans olycka och inte borde ha låtit dom sitta i hans bil. Detta är ett starkt exempel som gör att folk inte törs stanna vid en olycka. Ändå så förväntar sig staten att man ska visa medmänsklighet åt andra. Jag skulle nog inte låta olycksdrabbade sitta i min bil (om dom skulle komma på att klippa upp taket), men på vintern har vi lärt oss att alltid ha med extra kläder när vi åker någonstans. Så dom skulle jag mer än gärna låna ut, jag kommer fortsätta stanna för att se om jag kan hjälpa till med något i väntan på räddningstjänst. Nu har jag dock aldrig varit med om någon allvarlig olycka, men några "små" har man varit med om. Medmänniskan betyder mycket. Så snälla folket, visa medmänsklighet mot andra.