Jahapp..

Ja vad säger man? Here we go again! Nya tag med antibiotikan och så hoppas vi att allt löser sig nu, för nu får det baskemig vara nog. Men det är ingen idé att deppa ihop för det skulle nog göra saken värre.. Istället ska man nog se ljusglimtarna som i ens vardag. I min vardag är det helt klart barnens tankar som är mina ljusglimtar. Det förundrar mig hur smarta och kloka barn faktiskt kan vara. Många gånger känner jag att dom är klokare än oss vuxna, för dom ser saker på ett helt annat sätt. Dom har inte samma tunnelseende som vi tycks ha. Den dagen man själv får barn har något att förundras över varje dag. Någon som ger en lycka, men förmodligen också ett x-antal väck i pannan. Men dom där väcken spelar ingen roll när man ser på lyckan av att ha barn. Jag har dock inga egna barn, men jag kan tänka mig in och förstå. Jag vet ju hur det är att ha au-pair barn. Men där finns fördelen att man kan lämna ifrån dom när man är less för dagen. Haha :) Jaja den dagen kommer också så småningom när man inte bara kan lämna iväg sitt barn utan har ett ansvar :) Hihi!