Ja ni jag vet egt inte vad jag ska skriva här idag.. Har upptäckt att Aftonbladet publicerat en artikel om hur man går tillväga för att skilja sig. Med dagens alla skiljsmässor kanske man ska försöka jobba på relationen ist? Men (nu kommer jag säga emot mig själv), ett barn ska aldrig behöva bli lidande. Man får inte tro att det bästa för ett barn är att hålla ihop, ett barn märker om något är fel tro mig efter drygt 6månader som au pair vet jag att dom märker. Dom märker till och med när jag har hemlängtan och det är ju ett litet problem som går att dölja rätt väl. Men ett sprucket förhållande lär ju inte vara lika lätt att dölja för ett barn (det har jag dock ingen erfarenhet av). Jag tror på kärnfamiljen, men jag tror inte på barn som behöver vara oroliga för att något är fel men dom vet inte till hundra procent vad det är. Ibland är inte kärnfamiljen vad som är det bästa för barnet. Jag tror absolut att dom flesta "bara" behöver jobba på relationen för att få den att fungera igen, men ibland hjälper inte det.
Jag vet helt ärligt inte vad jag försöker säga. Kanske: tänk på barnen dom märker när något är fel, men ge inte upp för lätt det kan finnas en lösning bara båda öppnar ögonen och ser vad som behöver göras.
Jag är rätt trött antibiotikan jobbar för fullt i kroppen, så det där med tankeverksamhet är inte min grej just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar