Gusch ibland funderar man ju vad man gett sig in på när man dumt nog började på universitet. Juste det andra alternativet var arbetslöshet... Allt som oftast är det roligt och lärorikt, men ibland går det bara så segt och man vill helst försvinna från jordens yta. Min mamma höll inte med om att det var den bästa lösningen på en rapport som aldrig tycks bli kvar och gruppkompisar som inte dyker upp och när dom väl dyker upp är dom inte intresserade av att göra ett piss utan förväntar sig att vi tre andra ska lösa allt och helst skriva hela rapporten åt personen. Vilket jag verkligen har motsatt mig under två månader men nu börjar jag inse att vi kommer åka på att göra den delen också eller få lämna in ett ofärdigt arbete, vilket skulle resultera i U och det är ju inte det man vill när man själv lagt ner åtskilliga timmar på detta arbete. Om människan det rör sig om får ett jobb lider jag med dennes arbetskamrater och arbetsledning som kommer få springa bakom honom som en mamma. Jag önskar att alla bara kunde ta sitt ansvar och göra det som krävs av en. Att det alltid ska finnas människor som ska glida på andra är ju sjukt. Mina föräldrar har i alla fall lärt mig att man inte kommer någonstans i livet genom att glida på andra och lyckas man komma någonstans så är det totalt oförtjänt och slår tillslut tillbaka på en, så det är lika bra att kämpa på. Att man inte ens har ett samvete är ju helt oförståeligt.
Åh vad jag älskar att spy ut alla känslor i denna blogg, men någonstans ska man ju göra det utan att få någon respons alls. Med det tackar jag återigen för visat intresse och ska nu packa ihop mina grejer på skolan 11 timmar efter jag kom hit. Dags för middag.
P.S. jag valde helt enkelt att tro på min mamma som själv gått igenom dessa år som jag nu går igenom dock en annan utbildning D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar