Hej alla Sandras läsare!
Jag heter Erik Renman, nu kanske ni undrar vem Erik Renman är? Jo denna Erik som ni kanske har läst om tidigare i Sandras blogg, den ståtlige, den fantastiska, den evinnerligt otrolige Erik, det är jag! (Jag har inte bloggat förut och dessutom aldrig läst så många bloggar så ha lite överseende om mitt bloggande.)
Vem är jag egentligen? Jo jag är en trevlig liten filur med alldeles för vild fantasi. Föddes på Lycksele BB mitt i stekheta sommaren 1992, och för min mammas del mitt i "slåttanna". För er som inte är uppvuxen i Västerbottens inland på en bondgård kan jag säga att slåttanna är den tid då bönderna slår sitt hö då det är de bästa väderförhållanden, torrt och varmt. Nu fick jag sagt att jag var bondpojk! :D Jajja, när jag fick lämna BB åkte jag hem till min hemort Hornmyr, en fin liten by där man kan räkna med att brisen alltid blåser, och alltid är frisk som en bris ska vara. Byn är belägen på Stöttingfjällets sluttning och invånarna, som under min livstid har legat mellan 30 och 50, har en halvtimmes bilfärd till närmsta affär. På grund av dess placering kan man se långt bort och jag kan inte fantisera om hur långt det är till de där knallblåa bergen man kan ana om man ser långt bort i horisonten. 350 meter över havet är jag alltså uppvuxen med en mamma som varit bonde större delen jag bott där och en pappa som varit snickare/byggarbetare men med sin reumatiska sjukdom nu är sjukpensionär. Hehe! hur tufft är inte det att säga till sina polare när dom säger: "min pappa kan sätta din pappa i fängelse för han är polis!" "Meh! min pappa kan sjuka ner/pensionera din pappa när som helst för han är sjukpensionär!"... eller?..
Jag har fått mycket tid tillsammans med min familj på grund av det vilket jag är tacksam över.
Jag har gått låg- och mellanstadiet på en riktig byaskola i grannbyn Knaften. Där lärde vi oss allt möjligt men det jag kom ihåg mest av allt från den tiden är alla raster. Var det sommar så spelade vi fotboll, även om bollen var stenfrusen eller helt slut på luft. Var det däremot vinter snörde vi på oss skridskorna och det var full fart ute på hockeyplanen! Jag tyckte bäst om att stå målvakt och hann bli rätt snabb i reflexerna, även anser mig själv bland dom bästa på planen som utespelare då jag hade bättre skridskoteknik och var snabbare än de som var två år äldre. Nog om skryt! När jag blev uppmärksammad av skolans träslöjdslärare som då var materialförvaltare för Lycksele SK's A-Lag (inte dom ni ser på en parkbänk inmundigande alkohol [eller... nästan dom]) så började jag i Lycksele sportklubb! Där träffade jag många nya kompisar och två av dom umgås jag mycket med än idag.
När min tid var ute på Knaftens skola och det var dags att börja på högstadiet så förflyttades vi in till "storsta'n" Lycksele och Forsdalaskolan. Där började jag hitta mig själv och blev den lugna, tänkande, filosoferande men ack så spralliga, tjollriga, och estetiska person jag är idag. På mina tre år i högstadiet hann jag konfirmera mig, bli uttagen till prövning för Västerbottens tv-puckslag, och börja spela gitarr på musikskola. Gitarrspelandet på musikskola följde mig hela vägen in till gymnasiet (Tannbergsskolan) där jag gick Teknikprogrammet med inriktning mot industridesign, samt med Lyckseles hockeygymnasium inbakat. Fritiden var fylld med hockeyträning, då jag sakta men säkert avancerade till Lyckseles A-lag, samt med gitarrspelande som nu också hade blivit ett stort intresse. Mitt program och inriktning på Tannbergsskolan fick mig att inse vad jag ville jobba med när jag blev äldre, design av produkter. Gymnasiet gick fort! När man städade ur skåpen man hade där kändes det nästan som man just hade lagt in den första boken man fick under sin tid på Tannbergsskolan. Valet var redan gjort för vilken skola man skulle gå på. Man hade fixat sitt första riktiga sommarjobb bakom kassan och kulisserna på OKQ8 Lycksele. Sommaren väntade och allt var planerat! Sommaren kom och jag fick en ny uppfattning om att jobba på mack, mestadels positivt. Sommaren gick och det var dags att börja på något nytt! Flytta hemifrån, fixa bostad, betala räkningar, göra vuxensaker. Staden jag flyttade till var Luleå, skolan jag började på var Luleå Tekniska Universitet, Programmet är snarlikt samma som på gymnasiet men nu en civilingenjörsutbildning, "Civilingenjör inom Teknisk Design". Allt var, och är fortfarande svinkul! Från en varmt välkomnande nolleperiod till ett nytt hockeylag StiL-Hockey, från timmarna i replokalen under musikföreningen Frispel, som man nu är ordförande för, till sättet att läsa som universitetsstudent. Höjdpunkten i mitt liv kom dock den andra februari då jag efter ett jobbpass gick ut för att träffa mina klasskamrater som var ute på studenternas egna nattklubb, STUK. Den kvällen fick jag se de vackraste ögon, med tillhörande samekindknotor jag någonsin sett. Det är samma ögon som jag har privilegiet att vakna upp bredvid nästan varje morgon. Dessa är tillhörande Sandra Margaretha Hansson, just ja! hon som skriver denna blogg i vanliga fall. Dessa ögon får mig att må bra och känna mig mer människa än jag någonsin känt mig, och här sitter jag nu, skrivandes i en blogg vilket jag aldrig trodde jag skulle göra... Ingen bloggmänniska som sagt men jag har ju gjort ett försök i alla fall :) Nu har ni fått ta del av en bråkdel av min uppväxt och vill ni att jag gästbloggar mer eller om det är något ni vill veta mer om, om mig eller min uppväxt, så kan ni ju kommentera så ska vi se vad som händer :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar