Så var ännu en dag gjord i livet och jag undrar vad jag ska lära mig/ta med mig in i framtiden av denna dag. Jag har hur som helst fått förståelse för uttrycket "ensam är stark". Förr kände jag mig alltid stark, visste oftast vad jag skulle (annars fanns ju mamma ;)), nu sen jag och du blev vi, 1 + 1 blev 2 osv. så vet jag sällan hur jag ska göra, jag måste (nästan) alltid rådfråga Erik. Inte för att jag inte skulle veta vad jag skulle göra om Erik inte fanns i närheten, men det känns bara mera tryggt att ha någon vid sin sida att fråga. Jag är lika stark som person som innan, bara det att nu är vi två som är starka tillsammans som delar på bördan och samma person finns alltid att luta sig mot. När man är ensam måste man alltid bära hela bördan själv, vilket är mycket starkt. Jag är fortfarande människan som tror på att det är bättre att stå ensam än i en grupp med en röst man inte står för.
Ensam kan tolkas på flera sätt, den utan partner/vänner/familj eller som bara allmänt känner sig ensam, tolkningen är fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar