Idag är det minnesdag för min farmor. Det har redan gått 9år sedan hon fick ta sin sista och djupaste vila. Tänk vad tiden går fort, jag vet inte ens vad jag gjort med alla dessa år. Men det är jag säker på att hon vet, hon är ju vår vakande ängel som följer varje steg vi tar och skyddar oss när det behövs lite extra änglavakt. Hon tittar ner på oss, skrattar åt vår enorma klantighet, ler åt vår lycka och ibland gråter hon nog när hon ser vår olycka. Men oavsett så kommer hon alltid hålla sin vakande hand över oss (mig, mina syskon och mina 2 kusiner). Hon var och hon förblir vår älskade farmor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar