Tänk att man går in i olika roller beroende på vilket sammanhang man hamnar i. Jag tänkte mycket på det nu när jag och Pär var på hockey. Vi hamnade i Luleå klackan (dom mötte Brynäs), vi fann oss själva stå där och skrika med i varenda hejarklacksramsa, trots att vi egentligen inte är några Luleå fans. Vi är ju faktiskt Saik fans och direkt efter matchen när vi lämnat Coop Arena fann vi oss snabbt och återigen var vi Saik fans.
Vi valde alltså att skrika oss hesa då vi gick in i en roll som Luleå fans, just för att vi hamnade i Luleå klacken. Även om jag ofta tänker att jag inte bryr mig om jag passar in eller inte, så finns det ändå en psykologisk grej som gör att människan vill passa in. Ibland tror jag att det kan vara av rädsla, för det som är "annorlunda" är ofta svårt att acceptera. Kan det alltså vara en överlevnads instinkt för människan att anpassa sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar