Räds inte mörkret

Trötter, hade bara en kort dag idag. Imorgon blir den desto längre (frivilligt) då jag ska stanna kvar och visa hur duktig jag är på att studera det jag ska :P Man har bättre pli på sig när ingen är hemma och när dom väl är hemma, ja då får man stanna på universitet för annars blir det inte mycket gjort :)

En del människor visar sig i solsken, medan andra går där med en i mörkret. Är man rädd för mörkret så vet man inte vad lite ljus kan göra med det. Lite ljus kan göra så mycket för en annan människa.
Ingen människor orkar sprida ljus varje dag till sin omgivning och det är dom gångerna som omgivningen får lysa med sitt ljus. Alla har vi någon gång fått vandra i mörkret, vissa under längre perioder andr under kortare. Men oavsett längd så betyder det så mycket att någon vandrar vid ens sida och försöker lysa för en också.
Just nu behöver jag ingen som lyser för mig, jag lyser lite åt någon annan istället. Men en dag kommer jag till mörkret och då vet jag att jag inte kommer stå ensam utan det kommer finnas folk som vill lysa upp min väg ut mot ljuset igen. Det är däremot bara jag själv som kan bestämma att ljuset är bättre än mörkret. Det är bara jag som kan jobba för att jag själv ska må bra. Det går absolut lättare med folk runt en, men i slutändan är det jag som måste kämpa. För mig blir det mer och mer konstigt att folk vill självömka istället för att faktiskt ta sig bort från mörkret. Det finns så många som en vill en väl, låt dom finns där vid er sida när ni hjälper er själva :)
Så: räds inte mörkret för ljuset kan göra så mycket med det. Mörkret styrker en och man lär sig alltid något av att ha befunnit sig där. Fortsätt lysa för varandra i med och motgång.