Gör något galet

Jag undrar varför det ska vara så hemskt att prata om sina framgångar? Det är mer accepterat att prata om sina motgångar än sina medgångar. Men och andra sidan får man inte heller gnälla. Allt ska vara så lagomt. Men om vi aldrig får berömma oss själva när vi lyckats, så kommer vi aldrig kunna känna den där glädjen av det. Pratar vi om framgångar så skryter vi, men vad gör det att man "skryter" för en kort stund? Kan man inte glädjas med andra i denna värld? Klarar man inte av att säga "det var skit bra gjort" eller "du grejade det" utan att känna avund? Jag har iallafall tänkt gå emot strömmen och säga "jag är stolt över att jag vågar bryta isen". Det är nu upp till er om ni vill bryta er is eller inte.