Vi lever i det perfekta Sverige. Landet där alla ska vara så lyckliga men ingen får vara lyckligare än sig själv. För då är allt bara fejk. Ett land där läppar ler men ögon gråter. Att få känna riktig lycka är en skam, för ingen kan ha det så perfekt. Men ändå ska vi alltid gå ut med leendet på läpparna och säga att allt bra. Men absolut inte för bra, man vill ju inte skapa snack om sig själv. Det är synd om en om man visar sin sorg, även om det egentligen inte är det minsta synd om en. Landet där folket lever andras liv istället för att ta tag i sitt eget liv. Landet där vi bryr oss för mycket om hur lyckliga andra är eller hur synd det är om någon annan. Ett land där vi egentligen skulle kunna lägga vår energi på det vi faktiskt tycker är viktigt. Där vi har möjlighet att hjälpa våra gamla, sjuka och arbetslösa men som vi väljer att sätta åt sidan eftersom det finns annat som är viktigare. Som att kolla om grannen ler vid köksbordet.
Vi lever i det perfekta Sverige, ett av möjligheternas länder men väljer att hålla koll på vem som är lyckligare än en själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar