Att vara stark är något de flesta strävar efter. Under lång tid var det, det enda jag brydde mig om. Att se stark ut och att aldrig bryta ihop. Idag vet jag bättre. Stryka är inte att aldrig bryta ihop, stryka är att bryta ihop, resa på sig och gå vidare. När man brutit ihop ett par gånger inser man att vissa saker aldrig förändras och man väljer då bara att gå vidare istället för att bryta ihop. Människor kommer kunna utnyttja en ett par gånger innan de trampat en på tårna allt för många gånger. Man kommer bryta kontakter, vissa avsked kommer att ta hårdare än andra. Man kommer bryta ihop och sedan resa sig igen för man inser att det inte är någon idé att "ligga på marken" utan man måste upp på fötterna igen. Kärlekar kommer och går vissa svårare att glömma, andra lättare. Man kommer resa sig igen och förälskas på nytt. Folk i ens närhet kommer att lämna jordelivet, det kommer ta olika hårt på en när olika personer "lämnar in". Man kommer bryta ihop men resa sig igen.
När man själv sedan ligger på sängen i väntan på himmellivet kan man tänka: oj så många gånger jag bröt ihop, men kom igen. Då först förstår man nog hur stark man faktiskt varit i livet. För styrkan handlar inte om vad du visar utåt, utan modet att våga bryta ihop för att komma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar