En sten har lättat från mitt hjärta. Jag och min käraste käraste vän har pratat ut, det är löst nu. Vi ska gå vidare i livet ståendes sida vid sida som innan. Tack och lov! Jag ska inte säga att det här har varit dåligt för mig, för det har det inte. Jag har verkligen upptäckt hur stark jag är och att det alltid kommer finnas människor omkring en som bryr sig. Även om man inte pratar så mycket så bryr man sig om sin vän iallafall, man går runt och tänker. Funderar på hur den andra har det. En annan människa har kommit att betyda mycket i mina jobbiga stunder. Kanske den människa jag inte alls trodde skulle vara den som skulle stå där stark när jag svajade. Som valde att dela sin styrka med mig så jag inte behövde falla. Eller var det kanske så att det var min styrka som bara behövde lite stöttning? Hur det än var så stod hon där stark vid min sida och fick mig att skratta och le. Ha en bra tid och känna att jag dög, att jag var bra och att jag gjort rätt val för mig. Om det var bra eller dåligt för andra spelade ingen roll för henne. Det hon brydde sig om var hur valet påverkade mig. Det är helt underbart att se vad som finns brevid en. En hel massa underbara människor.
Jag älskar er alla även om jag är dålig på att säga det <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar