Studenten

Ja då står vi återigen här. Detta är 4:e gången för min kära familj, första året var Ida 2007, sedan jag 2009, Pär 2011 och nu Petra 2012. Men nu är det färdigt. Hade man vetat vad som väntade en hade man aldrig firat så mycket som man gjorde. Jag förstår nu varför jag grät mellan parken och kyrkan, det var nog inte för att det "äntligen" var över utan nu tror jag det var för att jag visste innerst inne att skolan var en prinsessäng. Tänk om dessa ungdomar visste vad som stod framför deras fötter. Ja hela deras liv, men mycket organisation och jobb, tidiga mornar och sena kvällar. Disken som bara väntar på dig och samma med kläderna. Inte lika mycket "frihet". Men ändå så står livet framför deras fötter på något sätt. Dom har andra valmöjligheter och idag är det inte långt ut i värden. Det tar längre tid att åka till Jokkmokk än till Stockholm idag. Så mitt hopp står till att dessa studenter vågar ta sig ut i världen och testa på något nytt. Kanske något dom aldrig trodde sig skulle våga eller något dom så länge drömt om att göra. Till sist hoppas jag att ni studenter vet att ni hinner vara vuxna, så var unga ett tag till :)