Livet

Jag hade ett samtal med min mamma igår om hur livets spel går till. Vi kom fram till att ger man inget så får man inte heller något tillslut. Jag kunde också konstatera att livet är ett enda stort spel, som bara kan sluta på ett sätt och det är i himlen. Spelar man spelet rätt kommer man långt och når dit man vill, drar man fel kort kommer man inte dit man vill. Livet slutar när man minst anar det och det finns ingen rättvisa. Det enda vi kan göra är att leva livet som vi känner är rätt, så vi inte ångrar oss den dagen det är dags att knalla vidare. Känner jag för att göra något så gör jag det, inte mycket som kan stoppa mig. Det bästa är att vad jag än gör, hur dumt/galet/smart det än är så finns det alltid människor som står bakom och stöttar mig. Jag lever mitt liv och inte andras, jag vet när det är dags att släppa taget och gå vidare. Jag har fallit, men det fanns människor som reste sig med mig och som hjälpte mig dit där jag är idag. Jag är den jag är och det är tackvare människorna omkring mig. Som jag läste i en nära väns blogguppdatering så är det bästa att jag inte varje dag behöver överösa dessa människor med komplimanger, jag behöver inte säga hur jag mår, inte heller säga till när jag behöver en axel att gråta mot för dessa människor vet.
När jag läser en uppdatering på Facebook idag tror jag inte direkt att den handlar om mig, för andras liv kretsar (förhoppningsvis) inte kring mig. Kritik är något jag börjat ta lättare på, för kritik är inte till för att såra utanför att utveckla.
Livet blir helt enkelt vad man gör det till. Gör man det svårt och besvärligt så kommer det att vara så. Gör man livet värt och fyller det med glädje så kommer det att bli enklare. Livet är aldrig enkelt, men man kan göra det enklare genom att se glädjen i det man har och inte sorgen i det man inte har.
En del människor kom när jag behövde någon som mest och skrämdes inte bort. Andra fanns där hela tiden och stöttade. Oavsett anledning så älskar jag er över allt annat. Jag vet att jag är dålig på att säga det till er, men ni vet och det är det bästa! Att jag säger det här bloggen har egt ingen större betydelse för det viktigaste är ni vet och jag visar det i verkliga livet! En blogg är bara en blogg :)